2016-11-30

Tillbaka i sadeln igen


Hej och god kväll, kära cykelvänner!

Jag sitter faktiskt just nu på testcykeln och trampar. Tänkte känna efter med en timmes lätt cykling och se om det funkar att börja träna på riktigt igen. Det finns en risk annars att latmasken tar över helt.

Håller distansintensitet och har nu cirka 13 minuter in i passet ett snitt på 201 watt,  men det börjar kännas lite svettigt...  Vi får väl se vart det landar och om detta ger något bakslag, eller om det är fritt fram att börja träna på riktigt nu.

Linda sitter också här nere i källaren. Hon har ett cykelprojekt på gång så hon filar lite på det.

Distans på testcykel är ju rena döden, tur att jag bara ska försöka klara av en timme...

Vi hörs imorgon bitti för senaste nytt angående min hälsa och andra oväsentligheter!

Bussigt


Hej och god morgon!

Idag börjar och slutar min arbetsdag med bussåkande. Jag jobbar ju i den branschen och idag ska vi åka lite med en linje som inte fungerar så bra. Se vad som felar och hur mycket den behöver justeras, helt enkelt.

Har nu samlat ihop nio dagars träningsuppehåll på grund av sjukdom. Egentligen är jag ju knappt sjuk. Nästan alla ni som läser här skulle nog träna i detta tillstånd. Jag gillar dock att vara 100% innan jag börjar träna igen, så jag tar hellre någon vilodag extra istället för att stressa igång och kanske få ett bakslag. Men nu börjar det snart bli dags att veva igång den här gamla kroppen igen. Denna vecka hade kunnat bli en jättebra träningsvecka, men det kommer väl fler chanser...

2016-11-29

Fastnade i säkerhetskontrollen!

Det här såg ju inte så lovande ut...

Hej och godmorgon, kära bloggläsare!

Ja, den där bilden ovan är från säkerhetskontrollen på Bryssels flygplats. Alltid en chansning att packa cykelverktyg känns det som. Speciellt i handbagaget. Jag hade packat så att jag bara hade handbagage med mig, fick ner alla cykelgrejer för två dagars cykling och all övrig packning faktiskt. Men då var det rätt så välfyllt handbagage också. Typ till bristningsgränsen.
Det var inga problem när jag skulle flyga ner till Belgien, men på väg hem så ville dom gräva igenom bagaget mer noga. I Sverige var det en milslång kö till den där säkehetskontrollen, i Belgien hade dom kanske tio köer, så det gick i alla fall rätt så snabbt att ta sig igenom, trots att jag var tvungen att förklara varför jag hade det där vassa verktyget med mig. Undangömt i en sko och bakom annat... Jag hade ju packat smart och fyllt även skorna med saker.
"There is a lot of metal things in your bag, sir..."

Men, slutet gott och allting gott. Verktyget hade inga verktyg som var långa nog och min större insexnyckel för pedalerna var väl för tjock för att räknas som huggvapen.

På flygplatsen i Bryssel har man faktiskt en enklare säkerhetskontroll bara för att komma in i byggnaden. Där man röntgar bagaget och går igenom en sådan där båge för att se om man har metallföremål på sig. Sen kom den där mer utförliga säkerhetskontrollen också.

Behövde ändå inte visa passet någon gång för att förflytta mig, det var bara hotellen som bad om pass för att se vem jag var. Man kunde ju annars tro att det nya säkerhetstänket skulle innefatta att man behövde bevisa vem man var och så?

Eftersom Belgien drabbades av ett terrorattentat i våras så är säkerheten förhöjd där. Vid större arrangemang får man tex inte ha med sig ryggsäck och när vi skulle på velodromen så hade dom en ingång för kvinnor och en för män, för att dom skulle kunna kroppsvisitera en. Andra dagen på velodromen så hade vi packningen med och då fick vi öppna väskorna och låta personalen rota igenom bagaget för att se om dom hittade något misstänkt innan dom satte en klisterlapp på som visade att den var okej att hänga in i garderoben. Om vi skulle ha kollat på världscupen i cyclocross så gällde detsamma, även för pressen. Inga ryggsäckar på området.

Det var väl det jag hade om säkerheten från min resa till och framförallt ifrån Belgien det. Nu ska jag till jobbet, där ytterdörren alltid är låst. Vi hörs!

2016-11-28

Bättre sent än aldrig

Däckskifte på Falu kommuns skitigaste bil.

Ja, då är även min monster truck utrustad med vintersulor efter ett snabbt jobb hos Bilfix. Ni kanske känner igen legenden på bilden? Japp,  det är Jonatan Steen. En av Dalarnas största konditionsidrottstalanger i modern tid.

Linda och jag har tänt en eld och värmer oss efter en promenad ute i nordanvinden.

Min dag har varit innehållsrik, så det är skönt att få slappna av lite. Ska faktiskt försöka slappna av och återhämta mig lite denna vecka.  Med lite flax så blir jag kvitt min inbillningssjuka också och kan börja träna igen...

2016-11-27

Hockey, Vita huset och första advent

Hej och godkväll, kära cykelvänner!

Hoppas att ni har haft en bra första advent. Det har jag haft. Den började dock obekvämt tidigt då Filips hockeylag hade samling 08:15 i grannkommunen. Filip hade tre matcher på programmet. Frida, Ebbah och jag såg den första och den sista matchen. Den där andra matchen skippade vi för en fika på IKEA och en supersnabb sväng på Kupolen.

Maxihallen. en halv grad ute och en och en halv grad inne. Så. Jäkla. Kallt!

Filip såg ut att ha bra energi hela tiden idag. Det blev 9-9 mot Borlänge, 11-5 mot Hedemora och 5-10 mot Ludvika. Av lagets 25 mål så stod Filip för 10. Glad som en speleman efteråt, så slutet gott allting gott.

När tjejerna och jag tog vår lilla paus från hockeyn så passade jag på att visa Borlänges egna "The White House" för Ebbah.

Nu på kvällen så har barnen och jag tänt ett ljus, fikat och sjungit lite. Vi var väl inte helt ense om hur man skulle sjunga "Vi tänder ett ljus i advent" så en surfplatta kom fram och med lite stöd från den så tog vi oss igenom ett par julsånger. Oväntat bra adventsfirande faktiskt!

Nu när jag sitter här och bloggar så har jag en irriterande rethosta. Jag som hade tänkt vara frisk nu? En vecka borde ju räcka...

Vad tyckte ni förresten om mitt inlägg i morse? Det från cykelturen i Belgien. Lite väl sen publicering å ena sidan, men å andra sidan så var det länge sedan som jag hade sådär många bilder med i ett blogginlägg.

Nu blir det lite honungsvatten och jobb, vi hörs imorgon igen!

Cykelrundan i Belgien (bildbomb)

God morgon, cykelvänner!

Tänkte bara bjuda på lite mer om den där cykelturen i Flandern förra lördagen. Vi bodde ju på Leopold Hotel i Oudenaarde, ett fint hotell med cykelmotiv i korridorerna och i lobbyn. Alltså inte bara små tavlor, utan väggtapet med cykelmotiv. Där kände jag mig som hemma. Det märks att hela området andas cykel. Vi fick låna cyklar och det var cyklar från det belgiska märket Ridley och modellen var Fenix C. Så här såg den ut efter att jag sänkt styret och höjt sadeln:

Vädret var fint med en del sol och 7-8 plusgrader.

10 minuter in i passet, vid foten av Koppenberg, så tvingas vi till första stoppet då mitt vevparti hade börjat glappa upp. Vi knackade på vid första bästa hus och där bodde en cyklist (skräll? Inte i Flandern..). Tyvärr hade han inte verktyget vi behövde. Så jag fick köra enbenscykling i 5 kilometer till en cykelbutik. Riktigt bra träning vill jag lova.

Man skulle kunna tro att detta är cykelbutiken, men cykelbutiken var stängd så jag gick in på Bakkerij Björn istället. Tänkte att alla verksamheter lär väl ha en verktygslåda, även bagerier. Dom hade inte bara verktyg, dom hade en egen serie cykelkläder också. Belgien alltså...
Jag skruvade åt vevpartiet så mycket jag bara orkade och började trampa igen. Tyvärr dröjde det bara en eller ett par minuter innan det började glappa upp igen. Så det blev enbensträning i två kilometer till nästa cykelbutik.

I den välsorterade cykelbutiken Jowan i Kliusbergen fick jag snabbt hjälp och sedan gick cykeln som en klocka resten av rundan.

Här har vi precis tagit oss över Oude Kwaremont och ska svänga ut på en större väg. Oude Kwaremont var en riktigt fin backe som hade ett riktigt brant parti i början och sedan blev mer av ett motlut på kullersten som aldrig liksom tog slut. Backen är 2.2 kilometer lång.

Karel Van Wuenendaele grundade Flandern runt och bilderna på stenarna föreställer dom olika vinnarna i loppets historia.

Höstfärger.

Plötsligt i Paterberg. Jag ser kanske inte så ansträngd ut just där, men det krävdes faktiskt typ intervall-intensitet för att överhuvudtaget ta mig upp för backarna denna dag utan att behöva kliva av. Så tuffa var dom. Då var det ändå fint väder dessutom... Kullerstenarna och dom branta partierna på kring 20% gjorde verkligen sitt.

Många av dom mindre vägarna i Belgien består av betongblock som ligger med små skarvar att cykla över. Detta gör ju att det förutom dom regelbundna dunkningarna i styret också blir en fara i en tävlingsklunga då det mitt i vägen är en längsgående spricka att fastna med däcken i. Bild två innehåller även lite lokal konst.

Koppenberg. Normalt sett svinsvår, men nu var backen tvättad och stenarna torra och fria från löv, så det gick att ta sig upp utan att någon i sällskapet behövde gå upp.

Cyklister...

Kullersten. Om det var jobbigt med kullersten uppför så var det nästan drygare att åka utför på kullersten. Det skakade rätt friskt i cykeln som var utrustad med Continentals GP 4000-däck, 23mm med 6 bars tryck. Det var liksom så skakigt att händerna nästan domnade av.

Jag ska inte svära på det, men jag tror detta är Taaienberg. Svårt att ta bilder som inte blir suddiga på kullerstenspartier.

Små hästar.

Ännu en backe. I Flandern kan man cykla både platt och kuperat, vi valde det senare...

En torr och fin dag i Belgien, undrar hur vi hade sett ut om det hade regnat?

Det var inte bara uppför...

...men åt något håll lutade det mest hela tiden.

Snabbt, smalt och svängigt.

Alltså det där var verkligen hur häftigt som helst. Att få cykla i en miljö som jag annars bara ser cykeltävlingar på TV från och i backar som proffsen attackerar som om det vore en knöl i vägen bara. Nu var jag visserligen i allt annat än bra form, men för mig var det lättaste växeln och mycket kraft på pedalerna i princip varje backe. Åtminstone dom med kullersten. Dels var dom ju branta men kullerstenarna var också väldigt effektiva på att få ner farten och ställde man sig upp så slirade det gärna till.
Kullerstenspartierna trodde jag på förhand inte att dom skulle vara riktigt så skakiga som dom var. Har ju vana både från MTB och cross men det är något annat att köra kullersten med en landsvägscykel. Det gäller liksom verkligen att vara avslappnad och försöka hitta ett driv för cykeln studsar liksom fram hela tiden och håller man hårt i styret så blir det bara jobbigare.
Look mum, no hands! Ett snällare parti kullersten där jag som rutinerad cykelbloggsfotograf kunde ta en bild utan att hålla i styret.

Jag tog också ett gäng bilder med min Garmin VIRB XE:
En bar som hade öppet en gång i månaden, tydligen rätt populärt tillhåll då.

Dags för kullersten.

Oude Kvaremont.

Undertecknad.

Några bilder featuring mig själv och en på gänget.

Efter cykelturen så lunchade vi på Centrum Ronde Van Vlaanderen. Förutom restaurang så fanns också museum och en souvenirbutik. Men det är ett annat blogginlägg det.

2016-11-26

Lördagskul med livestreamad cyclocross

Dagen har börjat med handling och Filips fotbollsträning.

Stor händelse på Instagram igår; Sven Nys gillade min bild!

God dag kära cykelvänner!

Lördagen är igång och efter frukosten så avverkade vi handling och fotbollsträning i flygande fart. Nu har jag startat en maskin med tvätt och Ebbah städar sitt rum. Next up är matlagning och lunch innan vi drar till Borlänge med Emily. Sen på eftermiddagen så har vi i alla fall inga aktiviteter som är schemalagda. Jag har dock skrivit ett gäng post-its med aktiviteter som jag vill genomföra idag och satt dom på kylskåpet. På så vis ska jag påminna mig om vad jag behöver göra och kanske också genomföra dom.

Är fortfarande inte i träningsbart skick, men jag känner ändå att det går åt rätt håll. Det kan inte vara långt kvar nu... Eller jo, det kan det ju förstås. Men jag hoppas givetvis att jag ska kunna träna snart igen. Det är ju ganska så trist att inte kunna träna när motivationen ändå finns där.

För att öka på motivationen så kan man kolla cyclocrossens världscup från Tyskland idag, både damerna (13:35) och herrarna (14:55):

2016-11-25

Gruppbild från Belgien och kameratankar

Gruppbild från Paterberg, Belgien. Jag sportar mina nya vinterkläder från VOID Cycling och high-viz skoöverdrag och handskar från GripGrab. Det sticker ju ut lite i en grupp med men in black.

Hej och godkväll kära vänner!

Det blev inga fredagstacos här på Gamla Grycksbovägen, barnaskaran var ju tillfälligt halverad så vi sparar tacosen till imorgon istället. Då är i alla fall 75% av barnen hemma. Godis åt barnen i alla fall, så det blev gott om energi på kvällen. Själv så har jag ju inte ätit godis sedan jag slutade äta godis. Alltså 18 dagar utan godis nu, det är väl värt en applåd?

Jag är riktigt sugen på en kamera nu. Eller egentligen två. Tänker mig att en kompaktkamera är alltid bra men jag vill ju ta steget till en bra systemkamera också. Jag har (haft?) en Panasonic Lumix LX5 som kompaktkamera och tagit många bilder till denna blogg med den. Jag fick kameran när jag fyllde 30, alltså drygt 4½ år sedan. Senaste året eller så har den varit lite halvdålig och bilderna håller inte alls samma kvalité som när den var nyare. Tog ändå med den till Belgien för i sämre ljus så utklassar den ändå en mobilkamera. Jag hann ta några enstaka bilder där innan den gav upp och nu har jag inget hopp över för den. Det lär bli någonting nytt.
Ni som läst här ett tag vet ju att jag suktat efter en systemkamera rätt länge. Har ju ett vilande fotointresse som jag tänkte väcka till liv, äntligen. Anledningen till att jag också vill ha en kompaktkamera är för att det är gött att ha en kamera som man kan stoppa i jackfickan eller ryggfickan på cykeltröjan och alltid ha redo. Och den kompaktkamera som jag har haft är ju nu alltså död.
Ni kan tro att jag har googlat kameror rätt länge nu och snart, snart är det dags. Men jag kan inte riktigt bestämma mig. Det finns så många bra kameror... En dröm vore en Canon 5D Mark IV, men Nikons 750D verkar också vara väldigt bra för mina behov. En Sony RX100 V skulle ju passa fint i ryggfickan också, det gäller bara att inte vurpa då...
Ja, ni förstår. Det är tuffa beslut som ska tas.

Nu är klockan så mycket att det börjar bli läggdags. Ska krama om mina barn och hänga lite tvätt bara. Hörs imorgon igen! Ge mig gärna era bästa kameratips, jag fotar ju helst cykling och mina barn och gärna även i väder som inte bara är solsken.

Instagram stories och Jerringpriset 2016

Hej mina vänner!

Ny dag, nya möjligheter och fredag. Ska bli riktigt skönt och välbehövligt. Återstår att se hur mycket vila och återhämtning det blir bara. Två av barnen ska iväg på aktiviteter efter skolan så det blir nog ett lite lugnare tempo i kväll i alla fall.

Ni som vill följa mig mer än i bloggen tycker jag ska kika på mitt Instagram-konto, där lägger jag ibland ut bilder i Instagram stories:

Har ni sett att det går att rösta på både Emma Johansson och Jenny Rissveds till Jerringpriset? Kul för cykelsporten men det kan också vara dåligt för våra cykelstjärnor att båda är nominerade, för nu delas ju cykelrösterna på två. Jag vet i alla fall vem jag röstar på, vet ni vem ni ska rösta på? Det viktiga är ändå att ni röstar!  http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3295&grupp=16930&artikel=6570536