2016-07-03

Dags för Ränneslättsturen!

Hej och godmorgon från sjunde våningen på Hotell Högland i Nässjö!

Idag är det alltså dags för nästa deltävling i Långloppscupen och jag har vaknat 45 minuter innan mobilen skulle väcka mig. Gick och la mig proppmätt efter en trerätters på Thairestaurangen i närheten igår kväll, men vaknade nu vrålhungrig igen. Ett typiskt bra tecken när kroppen kräver mycket energi, jag brukar vara i gott slag då.

Jag hoppas ju att jag ska vara just i gott slag nu igen efter ett par dåliga insatser i cupen. Det är liksom dags att visa för mig själv att jag kan åka fort igen. Träningen har varit riktigt bra den senaste tiden så jag har gett mig bra förutsättningar för att kunna prestera.

Senast jag tävlade i Eksjö var 2008 så det var ju ett tag sedan, men då hade jag en riktig bra dag och tog inte bara min första topp-10 någonsin i Långloppscupen utan även min första topp-5!

Igår så skrev jag ett inlägg på Långloppscupens blogg inför Ränneslättsturen, ni kan läsa det här: http://langloppscupen.se/blogg/dags-for-en-ny-deltavling-och-en-aterbli__688

Så här skrev jag efter tävlingen 2008:
"Lyckades ta min första topp 10 på en långloppscup idag och slog samtidigt till med min första topp 5.
Slet mig med i tätgruppen i 70 av dom 78 kilometrarna. Max låg dock före gruppen, så jag satt i den jagande klungan.
Loppet var en blandning av tur och otur för mig denna gång.
Till att börja med lossnade klossen under skon efter knappt tre mil av tävlingen. Först var jag orolig för att det skulle vara något annat, som vevarmen eller liknande. Men kom fram till att det var klossen som satt löst.
En annan sak som säkert inte bara har med otur att göra...
I en tvär kurva, med 40 km kvar, i hög fart såg jag Palmberg fick släpp på bakhjulet. Hånade hans däck och kurvtagning i en sekund ungefär innan det var min tur att svänga. Fick toksladd på båda däcken och gled omkull. När jag stannat hade jag snurrat 180 grader och satt kvar med fötterna i pedalerna och hade händerna på styret! Hoppet är ju det sista som överger en, jag kunde ju kanske ha rätat upp sladden.....
Vred ur fötterna vilket var lite krångligt med en lös kloss sprang igång och hoppade på cykeln i äkta CX-stil. Tyvärr var det en av dom tyngre växlarna i också så det blev ingen raketstart. Trodde här att loppet var kört men lyckades slita mig tillbaka till täten på någon kilometer.
En sak som inte alls har med otur att göra egentligen.. Mina bromsbelägg bak tog helt slut tidigt i loppet. Så det blev mycket frambromsande, och det är inte så kul på en lerig bana. Sista 5-6 km var också frambeläggen nedslitna. Borde ha bytt bromsbelägg innan loppet.

Men jag hade tur också.
Efter 56.3 km fanns ett spurtpris som Max tog och sedan fullföljde han också. Det blev jakt och jag tappade några sekunder i skogspartiet som följde. Så kom vi till en stigkorsning där man skulle välja höger eller vänster beroende på om man körde hela Ränneslättsturen eller motionshalvan.
Jag såg skylten tydligt och svängde vänster, såg då mina konkurrenter stå stilla till höger. Den fribiljetten in i klungan tackar jag för.
Efter utförskörningen var det inte en pil som visade vart vi skulle. MC-killen sa höger och gasade på. Vi samlade ihop oss och började jaga. Efter några hundra meter så kommer MC-killen igen och säger att vi åker åt fel håll. Skit också. Nu har ju Max antingen fått jättestor lucka, eller kört fel han också.
Tre kilometer efter spurtpriset passerade banan vid samma område igen och vi får då tidsrapporten 1½ minut efter. Ni får ju dra slutsatsen själva, körde Max ifrån oss med 30 s/km eller hade den dåliga markeringen hjälpt honom en aning?
Med två mil kvar, var det nu ganska klart att Max skulle vinna.

Jag hade fått bekänna färg en gång och nu var siktet inställt på att hänga med så länge som möjligt och kanske kunna spurtslå någon i gänget som bestod av Palmberg, Bleckur och Bergkvist.
Palmberg noterade att jag hade trötta ben och började grilla på i skogarna. Jag stretade mot så länge jag orkade men med 7-8 km kvar till mål så fick jag släppa en liten lucka i skogen. Ute på grusvägen vände sig Palmberg om och såg att jag hade några sekunder upp. Då lade han i motorcykelväxeln och jag var avhängd på riktigt. Höll dock runt 15 sekunder i några kilometer. Men sista fem kilometrarna såg jag ingen.
I mål var jag 3.08 efter Max som vann, 1.06 efter Palmberg på andraplats och 23 sekunder efter fyran Bleckur."

Såhär såg cykeln ut då.

Jag hade gjort några saker annorlunda inför det loppet 2008 och det var bland annat att jag bytt sadelstolpe till en utan setback, jag hade sovit över åtta timmar för första gången på en månad, jag hade druckit starköl till maten kvällen innan och testade att inte värma upp inför loppet.

Nu är det dags för frukostbuffé, vi hörs senare idag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar