2015-11-03

Startade vinterträningen på värsta tänkbara vis

Japp, jag snackar givetvis om enminutsintervaller med en minuts vila mellan varje intervall. Det finns ingen intervalltyp som sänker mig så totalt som dessa gör. Hela kroppen liksom dränks i mjölksyra och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eftersom jag vill fly från mig själv men ändå genomföra passet.
Igår var det nära på att jag inte ens genomförde passet, då jag i den sjätte intervallen gav upp. Men, jag tog mig samman, vilade 1½ minut och sedan så rev jag av dom sista intervallerna på en något lägre intensitet. Totalt tio stycken och detta med den näst bästa effekten jag någonsin haft. Nu hade jag ju ett avbrott mitt i passet, så det räknas kanske inte riktigt och det var väl tur att det inte blev något "rekord" då.

Ändå ganska så skönt att känna mig med i matchen. Från start. 5 kilo i viktkorgen och en snittkadens i intervallerna på 93.3, jämfört med mitt tredje bästa enminutspass på 92.9 eller mitt bästa där jag höll 94,7 rpm. Faktum är att jag låg på 95.4 efter mina fem första intervaller och där har vi nog också svaret på varför jag först inte fixade den sjätte...
Stum och vimmelkantig, riktigt skönt att få stänga av min Garmin... Passet med all smaskig data hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/945777861

Så här i uppstartstider av vinterträning kan man läsa på olika cykelbloggar om folk som söker -eller redan har- sanningen om hur man ska träna för att nå bästa möjliga resultat. Det fina med träning är att det inte finns något facit. Det finns ingen människa som kan säga att en träningsform är den bästa för alla människor och få vetenskapligt stöd för ett sådant uttalande.
Det finns forskning som säger att fem sex intervaller om 30 sekunder ger bäst effekt, det finns också forskning som säger att 4x4 minuter är det bästa och annan forskning säger att långa (typ 20 minuter) intervaller på lite drygt tröskeleffekt är det bästa som finns. Samtidigt som man givetvis blir bäst om man har störst andel lugn träning av all sin träning och bara kör riktigt hårt väldigt sällan.

Det är inte lätt att bli klok på dessa rön och sanningar om man själv är lite osäker eller ny inom träning/cykelsport. Mitt råd är att cykla mycket, testa dig fram och hitta det som passar just dig.

För mig som cyklat i snart två decennier så är fokus inte på vilken intervallform som är hetast just nu, utan på att förbättra styrkor och svagheter som jag kommit fram till i genomförandet av tävlingar. För det är tävlingarna som ger mig indikation på hur jag bör träna för att kanske lyckas lite bättre nästa gång. Jag är ju ändå en tävlingscyklist.
En sak som jag har kommit fram till efter alla dessa år på cykelsadeln är att den bästa träningsformen för mig är cykling.

2 kommentarer:

  1. Kloka ord på slutet Henrik! Det är en djungel med alla intervallformer och svårt att veta vad som är bra och inte. Jag tänker lite som dig, att jag tränar upp mina svaga sidor och har hittat en form som passar mig.
    Håller även med dig att ettor, det finns inget som tar lika hårt som de, de som samtidigt är sköna att utföra..eller ha utfört. Hjärnan luras lite, en minut är ju ingenting tänker jag innan, ett par minuter in är det vidrigt.

    SvaraRadera
  2. Word!
    Ettor = pure pain.
    Tur att jag valt att skjuta högintensivt fokus till efter jul... ;)
    //Martin

    SvaraRadera