När det har gått för långt

Nu har jag vilat så länge så jag oroar mig för första passet efter vilan. Det kommer vara så jobbigt och gå så otroligt långsamt. Varje motlut kommer vara ett berg och jag kommer inte orka trycka på utan tvingas växla ner gång efter gång.
Äh, skoja. Det blir säkert en fantastisk upplevelse i fantastisk miljö med ben som tar mig framåt samt en sol som lyser upp och värmer. Om inte sol och fantastisk miljö så blir det kanske en jobbpendling där jag får möjlighet att testa nya lampan på riktigt. Ser fram emot det också!

Igår tänkte jag att jag kanske skulle cykla till jobbet idag. Men så kollade jag väderprognosen och ångrade mig. Efter ett långt uppehåll pga sjukdom +ANNAT så ville jag inte börja med pissväder. Imorgon ska det inte vara pissväder, men då passar det inte med pendling heller. Tuffa tider.

Denna totala fysiska nedgång är ju inte bara negativ, jag lär ju ligga ruggigt bra till för Kompiskampen om jag bara kan komma igång och träna ordentligt någon gång.

Bjuder på en arkivbild på Orm-Micke, fotad under ett pass i januari 2012