Väckningspass i växlande väder och med pangpang-ben

Det hela började i solsken.

Även om regnbågen i sig är fin så fattade jag ju vad som väntade...

Det här väntade. Törnbergs väg förvandlades till Törnbergs bäck och det var som att någon stod och sprutade med en vattenslang från sidan på mig. Jäklar vad det regnade. Och blixtrade. Och åskade.

Jorå så att. Förutom att jag blev DRÄNKT av åskskuren och fick stå och gömma mig under ett hustak så började ju passet bra i alla fall. Körde lite varierad terräng fram till Norlingberg där jag skickade på. Känslan sa väl inte rekord direkt, men jag såg på tiden att den var bra. Jag var nog 15-20 sekunder snabbare än när jag cyklade med Jens där förrförra veckan. Trodde jag. Det skulle visa sig att jag var 23 sekunder snabbare och hamnade på delad förstaplats med Jesper Hjortsberg och Lars Bleckur på STRAVA!

Riktigt nöjd med att få ett delat KOM på det här segmentet, här vet jag ju att grabbarna i täten har kört hårt och det är duktiga cyklister. Jens tog sin bästa tid dagen innan Cykelvasan förra året, där han blev femte man.

Så det här visar väl att jag i alla fall inte är dålig.

King of the hill i Sälen stärkte givetvis mitt självförtroende och resultatet i sig var ett kvitto på att formen är bra. I onsdags, kvällen innan loppet, så skrev jag faktiskt några rader på bloggen om att formen känts dålig och att även passet på fjället den dagen inte hade känts speciellt bra. Men jag skrev också att bara för att det känts dåligt en dag så behöver det inte gå dåligt dagen efter. Dom där raderna raderade jag dock utan att publicera för jag ville bespara er lite gnäll och så ville jag inte sitta och klämma ursäkter inför tävlingen.

När jag kom till Norlingberg idag så hade jag King of the hill med mig i tankarna och visste inom mig att jag kunde cykla snabbt uppför och det gick ju riktigt bra. Jag körde sedan mot Törnbergs väg och himlen öppnade sig en eller ett par minuter därifrån. Skyfflade ändå på efter bästa förmåga hela vägen ner. Det blev bäck efter första delen så det gick väl inte jättesnabbt. När jag kom ner så ville jag inte köra rogskramlet utan tog grusvägen upp och körde del två av Törnbergs väg baklänges upp till nästa grusväg. Där gömde jag mig under tak medan det blixtrade i min absoluta närhet med rejäla åsksmällar direkt efter.

Efter att ha stått här och gömt mig till regnet avtagit så hade temperaturen sjunkit från 24 till 15 grader och jag tog raka vägen hem via Haghed-Bergsgården.

Nu ska jag väl lägga mig snart och imorgon blir det Norberg och Engelbrektsturen med bra klättrarben!

All data från väckningspasset: