2014-01-02

Monark-ångesten gör sig påmind

Jag har precis borstat tänderna på ungarna som nu ligger i sina sängar och småviskar med varandra, de delar rum här där vi bor nu. Vi tittade på småkronorna som vann sin kvartsfinal i Junior-VM mot Slovakien med hela 6-0. Barnen gillar hockey, speciellt sonen som är helt besatt av ishockey.

Snart väntar alltså träningen. På testcykeln. I förrådet. Det är det här jag laddar för nu, att sätta mig i det kalla förrådet och värma upp. Först fryser jag, det är ändå bara femton sexton grader där inne och jag kör i kortbyxor och inget annat än det åtsittande pulsbältet på överkroppen. Ganska snart blir jag dock varm och fläkten får arbeta igen.

Monarks testcyklar är egentligen fantastiska redskap för att träna på och mäta sin kapacitet med. Pålitliga och med bra cykelkänsla. Vissa av dom testcyklar som Falu CK äger har vi haft sedan innan jag gick med i klubben -98 så det är kvalitet rakt igenom. Att köra intervaller på testcykel är dessutom väldigt effektivt, man kan justera effekten precis som man vill och man kan om man så känner låta pulsen ligga på exakt rätt pulsslag. Så här precis träning får man aldrig utomhus. 
Jag borde nöja mig med detta och se fram emot varje pass. Men det går liksom inte att blunda för allt det jobbiga i ett testcykelpass. Utomhus är det ganska lätt att lägga i en lättare växel, ta en kortare förning eller till och med sätta sig på rulle om det blir jobbigt. Ett testcykelpass vill man genomföra lika kliniskt som cykeln mäter din effekt. Det går liksom inte att gömma sig någonstans utan du sitter där med ett kvitto på skärmen framför dig. 

Dessutom är det fantastiskt jobbigt. Utomhus kan du få mikropauser genom en kurva då du slutar trampa, en lätt medvind som knuffar dig framåt, ett flackare parti i den där jobbiga backen eller dom där sekunderna på rulle i lagtempointervallen. Testcykeln bjuder bara in till ett monotont trampande på angivet motstånd, det kommer ingenting som underlättar i din intervall.

Viktkorgen på min Monark 874E väger ett kilo. Jag ska lägga på två kilovikter i korgen så att jag får tre kilos belastning, trampfrekvensen ska sedan vara 95 varv per minut vilket ger 285 watt. Jag har gjort en sökning på "2x20" i min aktivitetslista på Garmin Connect så jag vet nu att jag körde på 291 och 294 watt på mina senaste tjugominutersintervaller i mitten på december. En vecka tidigare hade jag kört på 282, 285 och 285 watt. Då tyckte jag att det gick relativt lätt så därför hade jag ökat ganska rejält till veckan efter. Nu borde jag oavsett form alltså klara 285 watt. Borde. För jag vet inte så här på förhand hur benen kommer att kännas. Har 20-timmarsveckan gjort benen allt för slitna, eller sitter styrkan där nu? Om ungefär en och en halv timme så vet jag. 

Nu är det dags att gå ner. Ner till tvättstugan för att byta om och sedan in i förrådet för att långsamt klicka fast pedalerna i skorna och börja trampa. Upp till bevis, ännu en gång.

3 kommentarer:

  1. Bra och precist skrivet om inomhuscykling. Det stämmer exakt för en Monark, och hyfsat för en trainer - där avviker bara exaktheten.

    Alltid intressant att läsa din blogg.

    Du verkar starkare på försäsongen än tidigare år, så om du fortsätter i den här stilen blir det nog en extra kul sommar.

    http://tomascykelblogg.blogspot.se/

    SvaraRadera
  2. Å glöm inte den känslan man har när man är klar och mannar fixat sina mål på Monarken. Närmre superhjälte kommer man aldrig att komma. :)

    SvaraRadera