Besökte Bispbergs klack igår

Tja tja!

Igår var småbarnen och jag till Säter med Emily. När vi sedan skulle hem så kom jag på den briljanta idén att vi kunde besöka Bispbergs klack. När jag parkerat och såg skylten så insåg jag dock att det var ganska långt till själva klacken från parkeringen, men tänkte att ungarna orkar nog och om dom inte gör det så kan vi ju vända och då blir det nedförsbacke. Ungarna klarade sig upp ganska fint och vi njöt av utsikten och det häftiga berget.

På väg upp kom en cyklist förbi oss och barnen hejade glatt. När vi närmade oss toppen så mötte vi honom och han berättade att det fanns duktiga cyklister (Emil Lindgren & Matthias Wengelin?) som kört backen på tid (STRAVA?) och han tyckte att det var kul att jämföra sig lite. På slutet av backen var det en svår och brant stig där han försökt fyra gånger och ramlat.

Uppe på toppen var det härligt, men också lite läskigt.

På toppen fanns ett torn, ett par inristningar om att kungen varit där och ett vindskydd med eldstad. När vi sett allt och gått runt lite där vid utsiktsplatsen så föreslog jag för barnen att vi skulle gå en annan väg och kolla en stig som fanns där... Varför nöja sig?

Stigen var riktigt rolig och fin att gå, heter man Emil Lindgren så går den säkert att cykla också.

Vi gick och vi gick och vi gick... Till slut nådde vi Jätteklacken. Nu var vi dock lite trötta allihopa så det blev full fart ner igen. Mot parkeringen!

En härlig solnedgång mötte oss på väg utför

Vår "Mitsupishi" var ett kärt återseende och vi fick vila våra trötta ben hem till Falun igen.