2013-05-12

Min krasch igår

Så jäkla klantigt egentligen. Det är ju bara mitt fel och det var också bara jag som föll. Det blåste sida-med från vänster så vi alla åkte i hög fart så långt till höger på vägen som möjligt. Inför en korsning smalnade vägen av, dom framför svängde undan, men jag hann inte.
Så här ser det ut på platsen enligt Google Maps

Jag minns att jag satt i bocken och tittade på rumpan framför. Borde givetvis ha försökt hålla blicken längre fram, men när det går fort så blir fokus gärna på en punkt strax framför en. Tidigare har jag många gånger klarat mig genom att instinktivt väja samtidigt som den framför väjer. Men igår kände jag direkt att jag reagerade för sent. Vi åkte ju längs högerkanten, så nära som möjligt så jag förstod att det skulle vara något framför. Jag höjde blicken för att se var jag skulle ta vägen, såg kantstenen och en stolpe. Tänkte direkt att "det här kommer göra ont".

Så här såg det ut igår. Såg dock ingen varnings-skylt, så antingen körde jag in i den andra stolpen, eller så kom varningsskylten upp efter min smäll... Någon som vet hur det var?

När man åker mot en sådan där kantsten så tippar man ju över åt sidan som stenen är på, i detta fall höger. Pang in i stolpen och sedan ca: 10 meter flygtur innan jag landade igen. Tack och lov var det bara jag som föll. Jag är också glad att det var min cykel som tog hand om stolpen och att mitt ben klarade sig, jag måste på något vis ha gränslat den när jag tippade åt höger. Direkt efter att jag landat så kände jag bara glädje över att jag var vaken. När jag såg den där lilla stolprackarn så trodde jag verkligen att det skulle gå riktigt illa. Men jag kunde resa på mig. Var vaken. Inga uppenbara benbrott och tävlingsläkaren var snabbt på plats för att fråga om jag var okej. Jag tog upp min cykel för att hoppa på och fortsätta igen, slog reglaget rakt och började rulla den framåt. Såg då att jag hade framhjulspunktering. Vi delade servicebil med Motala och dom hade nr.12 i karavanen. Bilen kom upp och jag såg att jag hade punktering bak också. Vi krånglade en del med hjulbytena och det kom hela tiden avhängda cyklister som cyklade förbi. När vi äntligen fått på två hjul så fungerade inte växlarna och då kände jag att jag ändå var så långt efter att jag gav upp.
När vi kom till langningsfolket så påpekade pappa Kvist att sladden hoppat ur bakväxeln. Så simpelt.

Enligt min Garmin höll jag 50.4 km/h in i den där stolpen så det blev ju en jäkla kyss. Cyklister som såg mig senare under dagen såg förvånade ut över att se mig gående och jag fick flera förvånade frågor. Det var tydligen ingen vacker syn...

När jag hämtat min väska med ombyteskläder så tänkte jag svänga förbi någon sjukvårdare för att få något att plåstra om mig med efter duschen. Efter en del letande så fann jag tältet vid målområdet. Där fick jag hjälp av en kvinna från Röda Korset som rotade i någon antik sjukvårdsväska. Plåster fanns, men jag ville ha någon större lapp att sätta på höften där jag skrapat mig rejält. Efter lite letande hittade hon denna:
En öppnad förpackning med en "steril" kompress. Hon granskade den noga och sa sedan: "den är i alla fall inte infekterad". Jag sa inget utan tog med mig den. Aldrig i livet att den skulle läggas på mitt sår. Såg sedan datumet på den: 901119. Gick till sjukhuset som låg bredvid tävlingsplatsen och tiggde till mig lite plåster istället. Satte ihop tre stycken och fick då något som täckte mitt sår.

Som sagt: mitt eget fel, klantigt men jag är glad att allt gick så bra som det ändå gjorde.

4 kommentarer:

  1. Helläskigt. Jag kom precis efter i klungan och hann uppfatta att du låg där på asfalten. En väldig tur i oturen att du klarade dig så pass bra. Den här banan var ingen lek i den farten. För mig var den tekniskt för svår att hålla maxfart och position, blev avställd efter ett varv. Men kul erfarenhet och man lär så länge man lever. Nu är det snart Vätterndags då får vi ta nya tag tillsammans. Lycka till med träningen tills vi ses i Motala. Med vänlig hälsning, Jonas

    SvaraRadera
  2. Jag låg några gubbar bakom och hörde smällen och var snabbt ut på vänsterkanten för att undvika krasch själv, sekunden senare såg jag dig rulla runt på asfalten...

    SvaraRadera
  3. Micke Jansson12 maj 2013 17:53

    Men va är de för läkartält som inte har riktiga kompresser, som inte är från forntiden?

    Borde anmälas som en avvikelse, jobbigt om flera rasat och sen behövt plåstras om och de inte finns något...

    SvaraRadera
  4. Surt! Men som du själv säger, du ska nog vara glad att du stod på benen efter den smällen... Kunde gått tiofallt värre. Jättekonstigt att dom inte satt upp något sorts skydd på stolpen eller helt enkelt tagit bort den, helt livsfarligt att den fick stå oskyddad så där. Hur gick det med cykeln?

    SvaraRadera