Räddad av en stump blå extra

Egentligen hade jag redan förra veckan räknat ut att idag skulle inte vara någon bra dag för träning. Jag misstänkte, helt riktigt, att jag skulle vara ganska sliten efter distanspasset. Så planen var att åka i distanstempo också idag, eftersom kroppen ändå inte skulle klara av att prestera på topp. Lägg lite klen sömn på det och ni förstår hur läget ligger. Eftersom Ebbah nu blev hemma från dagis idag försvann alla distansplaner. Det bästa hade nog varit att vila idag. Men jag har drabbats av lite träningspanik, så jag stack ut ändå i kväll.

Kände redan när jag cyklade dit att kroppen var sliten efter gårdagen. Gav mig ut i spåren på skidor som jag inte vallat sedan senaste turen, som gick i kallföre. Nu var det minus fyra i luften och jag var som Bambi på blankpolerad is, fast med uppförsbackar att forcera. Gled lika bra framåt som jag gled bakåt och i sidled. Diagonalåkning fanns inte på världskartan. Spåren var mjuka och slitna och humöret var inte på topp. Tog mig till Stångtjärn och kikade in i vallaboden i hopp om någon kvarglömd vallastump, hittade också en och la på ett par lager. Fick inget monsterfäste, men jag kom upp för backarna utan att behöva grina i alla fall. Av någon dum anledning så hade jag bestämt mig för stakintervaller, trots att jag känt mig klen (slten?) i armarna de senaste dagarna. Kroppen var inte direkt alert, men jag tog mig framåt i två korta och en lite längre stakintervall. Pulsen var inte speciellt hög, föga förvånande.

Passerade någon som såg ut som en riktig skidåkare, iförd Falu IK-klädsel. Han var väl ute och höll blodet i cirkulation efter någon hård tävling i helgen, jag gav allt. Andades ett par sekunder bakom honom innan jag kastade mig stilfullt över till det andra spåret och passerade honom (tänk; långtradare som kör om annan långtradare på motorvägen). Han tog kraftiga staktag och gled långt på varje stavtag, jag som helt saknar styrka hade minst den dubbla frekvensen och skvätte så gott jag kunde med stavarna i snön. Men jag passerade och åkte ifrån honom.

I och med dagens pass har jag nu avverkat 20 mil på skidor i vinter. Trots en riktigt (och förväntad...) urusel dag på skidorna, så vill jag sammanfatta den på följande vis:

Henrik Öijer - Falu IK
           1 - 0

Träningsfakta:
Distans: ca: 12.4 km
Tid: 1.00.15
Snitt/maxpuls: 139/177
Höjdmeter: 120
Väderförhållanden: -4, lätt snöfall

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
16 timmar 06 minuter skidor (200.1 km på 11 träningar och en tävling)
12 timmar 25 minuter cykel
3 timmar 7 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning