Träningstävlade ju idag. När alla kommit till Postenparkeringen och funderat på livets alla stora frågor ett tag kom vi överens om att vi skulle köra Ingarvet GP. En klassiker. Jag röstade för asfaltsbacken upp till hopptornen och downhillbacken ner, men fick inget riktigt stöd.
Vi blev sex tappra varav tre hade cross och vi andra tre hade MTB. Jag hade räknat med att jag låg lite efter de snabbaste, och det gjorde jag också. Dock inte så mycket som jag trodde innan. Så det kändes bra. En andraplats, två tredje och en fjärdeplats räckte till nio poäng. Med det var jag nog näst sämst. Men på Ingarvet är marginalerna små, och bara en liten förbättring kan ge många fler poäng.
Ni vet när man talar om att somna innan huvudet når kudden. Idag somnade Filip nästan så fort. Först ville han inte lägga sig, men med tårar gick han med på det. Blöjan skulle bytas och pyjamasen skulle på. Detta gjorde vi i hans säng. När jag tog av den blöja han hade på sig somnade han. Sen tvingade han upp ögonen ett par gånger efter det. Men han var sovandes. Satte väldigt försiktigt på han den torra blöjan och knäppte försíktigt hans knappar på pyjamasen. Tänk att läggningar kan gå så lätt, ibland. Igår tog det nog 1½ timme från läggning till sovande.
Vi hade en period när våra ungar var i ungefär samma ålder som dina är nu då det var ett rent h****vete vid läggdax. Vi fick med milt våld hålla fast vår äldsta i sängen tills hon somnade av ren utmattning.
SvaraRaderaInte kul! Då är trötta barn som somnar självmant att föredra.