Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt

2009-02-10

Det här med distans

Notera att det jag skriver nu är mina egna tankar och åsikter. Jag har ingen utbildning och att härma mig kan vara dumt...

Det finns ganska många som säger att distans inte ger något, rent träningsmässigt alltså. Att det enda man kan få ut av distans är socialt umgänge och naturupplevelser. Samtidigt så cyklar många antidistansare just distans.

I en väldigt lång intervju (som också var väldigt bra) skriven av Tom Wieselblad, kunde man läsa att Fredrik Ericsson tyckte följande:
"...ska du prestera i fem timmar då måste du cykla sex timmar, flera gånger dessutom, men det är inget man behöver överdriva för jag upplever att folk har så stort fokus på det ändå."
Fredrik Kessiakoff skrev på sin hemsida här om året att han körde mycket distans under vintern, några gånger i veckan körde han minst fem timmar. Var passet under fem timmar så var det inte distans.

Det här med mat och dryck
Vissa säger att man inte ska äta alls på distanspassen, några säger att man får äta efter fyra timmar och andra börjar äta direkt dom satt sig på sadeln. Nästan alla dricker nog under träningarna, vissa antiätare dricker bara vatten samtidigt som andra frossar i sig sockermättade lösningar.
- Att inte äta något och bara dricka vatten, är något som de som tror på ökad fettförbränning gör. Att man på så vis lär kroppen att använda fett som bränsle på ett bättre sätt.
- En cyklist här i Falun testar just nu sockerfri saft. Detta eftersom kroppen släpper lite på sina depåer vid smaken av sötma. Alla som säger att det inte hjälper att äta sista kvarten på en tävling har egentligen fel. Eftersom kroppen får en liten boost bara av att känna något sött i munnen. Genom att dricka den sockerfria saften släpper kroppen på sina depåer utan att han tillför några kolhydrater.
- Ätarna gör det nog oftast för att orka hålla en bra intensitet genom hela distanspasset. Äter man inte sjunker blodsockret och till slut går du i väggen om du inte fegåker. När du går i väggen är inte energin helt slut i kroppen, utan det är mer kroppens nödbroms för att du inte ska köra dig sönder och samman.

Intensitet på distanspass
- Vissa hävdar bestämt att distanspass skall köras i en låg intensitet (50-65% av maxpuls ungefär) och helt utan tempoökningar. Detta för att kroppen ska tuktas till fett-ätning. Var en ganska populär variant hos många för några år sedan.
- Andra kör gärna i ett och samma tempo, större delen av träningen. Men kör på antingen i början eller slutet av passet. Att öka tempot på slutet av passet är ganska populärt i landsvägskretsar då deras tävlingar ofta är långa och farten är som högst just mot slutet.
- Snabbdistans är något som för mig betyder ett lite kortare (3 timmar ungefär) distanspass, men på en högre intesitet. För mig är det 80% av maxpuls och högre, i snittpuls.
- Distans med tempoökningar (backar, skyltspurter) är populärt hos många. Främst kanske alla nöjesåkare. Men många elitcyklister tvekar inte heller dem på att öppna spjällen lite i backarna. Det blir då en form av intervallkörning under distanspasset.
- Fikapass är något som motionärer och livsnjutare sysslar med. Proffs som behöver ta det lugnt, och döda lite av den där hemska fritiden, tar också gärna en fikatur mellan alla tävlingar.

Själv gör jag så som följer. I år, är kanske bäst att tillägga då jag varierat mina vintrar lite genom åren. Har jag inte kört distans på länge brukar jag äta något under passet bara för att orka ta mig igenom timmarna. Dryck med kolhydrater har jag också med då. När jag kommit igång lite bättre låter jag ibland bli att äta, men har något med mig ifall jag skulle komma att behöva det. Ibland har jag vatten, ibland något sött och rätt ofta har jag ingen dryck alls. Detta beror ibland på lathet, ibland på glömska och ibland känner jag inte att det kommer behövas.
När det gäller intensiteten så försöker jag köra så att snittpulsen hamnar någonstans över 75% av max. Jag har inget emot att ta i när det lutar uppför eller vid andra tempoökningar orsakade av flocken. Har jag kräm kvar så vrider jag gärna ur surbenen lite mot slutet av passet också. För mig går träning ut på att bli trött, kommer jag hem pigg har passet varit skit.
Att köra distanspass i större grupp kan ibland vara svårt då alla inte är lika bra på samma saker och cyklisternas träningsfilosofi kan också variera kraftigt. Att köra med andra är dock något bra anser jag då man inte riskerar att ta det för lugnt.
Cyklister med gas här uppe i Falun är Fredrik Ericsson och Magnus Darvell. Dom kan göra en grupp till ett pärlband i några timmar om dom så önskar. Fredrik är en ätare som gillar att gasa på träningarna. Kommer ofta hem helt slut, trots allt frossande under träningen. Att han äter och tar i beror nog på att han vill få trötta ben, helt enkelt. Darvell är en som kan åka tom eller med en halv flaska vatten. Men efter fyra timmar så kan en banan åka fram ur ryggfickan. Tyvärr tränar jag inte så ofta med Marcus Ljunqvist, men när han vill åka fort så förstår ni nog att det går undan.

Det finns en hel del motionärer (och även mer tränade individer) som undrar hur dom ska träna för att orka länge. Att orka länge är inte så svårt, ta det lugnt och ät mycket bara. Men frågar ni mig så ger det inte så mycket att bara åka länge. Se till att göra något med timmarna också. Att åka fort länge är en konstform.

Hur tänker och gör ni när det gäller distans?

11 kommentarer:

  1. Intressant ämne som inte är så ovanligt precis. :) På vinterdistans blir det ofast snabbdistans enligt din definering, med en halv snickers varje timme ungefär och en halv liter vatten på 3h. Brukar vara rätt slut i benen efteråt och tycker det är rätt skönt. Kör iofs inte så mycket annat än men under sommarhalvåret när jag cyklar desto mer är planen i år att köra distans för att vänja kroppen vid att cykla så länge. Förra sommaren blev det väldigt lite distans men så orkade inte kroppen under långloppen heller. Ändring till i år. :)

    SvaraRadera
  2. Tycker distans ska köras "ordentligt" med lite fartökningar osv. Men frågan är om det är så effektivt att kombinera intervaller o distans på ett pass, kanske spara krutet till mkt intensiva pass istället?? Själv tycker jag ändå det känns bäst att köra skiten ur sig ibland på distanspass, känns som äkta hårdträning på något sätt;)

    SvaraRadera
  3. FE kommentar stämmer säkert i många fall. Men jag tror att man nog skulle kunna vända på resonemanget helt och hållet också i vissa cykelkretsar. Det är så stort fokus på syreupptag att man inte alltid behöver tänka så mycket på det!

    SvaraRadera
  4. En vis man sa en gång att ett fel många gör är att de lugna passen inte blir tillräckligt lugna och de hårda passen inte blir tillräckligt hårda.
    Det kanske ligger något i det

    SvaraRadera
  5. Jag vill ligga ganska jämnt på cirka 65-70% av min förmodade maxpuls, lätta växlar och hög kadens. Mellan 4 och 5 timmar. Jag vill helst inte gå över 85% när jag ska köra renodlad distansträning. Varför vet jag inte, men det känns bra och "distansigt" så.
    I vissa fall lägger jag in tungtramp eller lågkadensperioder. Lite för omväxling, lite för nån slags styrketräning.
    Jag är dålig på att käka. Anledningen är att jag vill lära min kropp ett bränna fett. Dock tror jag nog inte att intaget av kalorier under ett diatanspass påverkar förbränningen. Men jag tror på att lågintensivt triggar kroppen att vilja ta från fettdepåerna, oavsett intag eller ej. Så snålheten när det gäller käket är nog nån felaktig fix idé bara.
    Dricka gör jag, men bara vatten. Detta har med tandhälsa att göra.
    Jag fikar helst inte, då jag inte gör det på tävling.

    SvaraRadera
  6. Intressant ämne, främst eftersom det finns så många olika ideér och starka åsikter om vad som är rätt och fel.

    Själv kör jag alltid vatten, ser ingen orsak att inte dricka, dock aldrig sportdryck, på träning vill jag köra slut på energin.

    Mat brukar bero på passets längd och vad jag fått i mig före. Men nu blir de ofta fikastopp istället på längre pass.

    Tempo är väldigt beroende på de jag kör med. Tycker själv bäst om medelhårt, blir det för lätt blir jag otålig. Kör hellre lite snabbare jämn fart än lugnt och ryckigt med fartsträckor.

    Mest allergisk är jag mot att stanna gång på gång. Folk som ska pissa, byta om, fixa punka, you name it. Då blir det inte distans utan start-stopp träning :-(

    SvaraRadera
  7. Inom i stort sett all konditionsidrott förutom cykel är väl den vedertagna träningsfilosofin att man bör undvika träning i gråzonen 70-85% eftersom den inte har något specifikt syfte samtidigt som den är relativt slitsam.

    Bättre att renodla träningen och anpassa den efter de kvalitéer man vill utveckla. Vem vill bli bra på att köra halvsnabbt i 3-5 h?

    Jag kör distanspassen i låg intensitet och utan energitillförsel eftersom det är fettförbränningen jag vill utveckla. Andra kvalitéer jag behöver som cyklist tror jag utvecklas bättre på kortare pass <3 h.

    Det vore intressant med en utläggning om idén bakom att köra långa distanspass utomhus på vintern i ner till minus 15 grader. Är behållningen av ett sånt pass verkligen större än risken att bli sjuk?

    SvaraRadera
  8. Som en i den äldre generationen kan jag beskriva hur jag resonerade (i slutet av min aktiva tid när jag fått lite erfarenhet). Uppbyggnaden på vintern var en grund man skulle ha att bygga på under säsongen.
    Det blen en hel del distanspass inte bara på cykel. Vi gick (hård fart i snö) i tre fyra timmar, åkte skidor m.m. Detta också för att koppla bort cyklingen mentalt. Distanspassen var lite lungnare för att "ladda" mer när säsongen närmade sig. Jag ville ha lite mer att ta av när säsongen kom igång och tävlandet började!
    Fika gjorde jag heller inte, just med tanke på att vi sällan stannade och fikade på dom tävlingar jag deltog i!
    Jag tycker du skall koncentrera dig på vad du gör. Kör du distans,-håll en lägre intensitet, längre tid.
    Kör intervaller, hög intensitet, kortare tid.
    Närmare säsongen, mer intensitet!
    Spar lite vilja, kanske tävlingssäsongen blir bättre!

    SvaraRadera
  9. Kul läsning! Intressanta teorier om hur man kan äta och dricka under träning... Vore intressant att höra vad en näringsfysiolog säger. Funderar lite kring hur näringsintaget, eller saknade av det, under ett distanspass kan påverka återhämtningen/uppbyggnaden och träningen dagen efter osv.
    Hur mycket "kostar" det att gå in i väggen eller tömma energidepåerna för efterföljande träning?
    Hur käkar ni efter ett distanspass t ex?

    SvaraRadera
  10. Jag har alltid fikat.Och min styrka är enligt mig själv min uthållighet.Gör min tionde långlopps säsong detta år.tror nog det har spelat mest roll över min uthållighet.inte om jag fikar eller inte.Detta år bryr jag mig inte nämnvärt i distans.1pass i veckan som oftast.3 tim på vatten sedan fika.följt av 1,5-2t till i sadeln.Fikat är veckans njutning då jag inte gör som vissa andra som gottar sig varje dag. :)

    SvaraRadera